Inlägg

Kan jag så kan du – bokrecension

Efter att de senaste veckorna ha läst ut Pia Sundhages ledarskapsbok och Philippa Davies bok om motivation gav jag mig i förra veckan i kast med Freddie Larsson bok Kan jag så kan du. Det allra första jag gör när jag börjar läsa en ny bok är inte att jag börjar på första sidan. Utan någonstans mitt i, närmare slutet eller att jag dyker in efter 15-20 sidor. Detta gör jag enbart för att få en känsla om boken håller. Om jag bedömer att boken klarar testet, dvs verkar intressant oavsett var jag dyker in i den, så börjar jag först då läsa från första sidan.
Kan jag så kan du klarade testet.

Freddie Larsson utgår från sig själv och sin karriär på ett intressant sätt, främst utifrån att han likt Pia Sundhage inte väljer att försköna sina egna brister och tillkortakommande. Nu är boken långt ifrån fylld av dessa, men jag anser att det inte finns något värre än att läsa en bok där jag känner framgångarna vara så påklistrade att de inte blir trovärdiga. Eller att författaren inte vågar bjuda på sig själv. Så är inte fallet här.

Freddie Larsson använder begreppet Det självspeglande ledarskapet, vilket även var det som Pia Sundhage berättade om i sin bok. Om än med andra ord. Freddie kokar ned det till: ”Det finns bara ett sätt att leda och det är genom att vara sig själv. Att utgå från sina egna känslor, erfarenheter, kunskaper och värderingar. Jag menar att man inte kan styra sitt agerande utifrån särskilda ledarstilar och teoretiska modeller, utan att det är ens känslor, instinkter, och vanor som styr hur man agerar.”
Enkelt, men ändå så svårt.

Freddie resonerar också kring vikten att som chef skaffa sig förtroendekapital hos medarbetarna och att våga använda sig av systemet Management By Walking Around (MBWA). Och här känner jag YES! Precis det som jag också pratar om en i ledarskapsvärld som styrs, bedöms och ska mätas utifrån datasystem och hjälpmedel som man snart måste vara IT-teniker från Indien för att begripa. Freddie Larsson slår ett slag för det ledarskap som jag ser som huvudnyckeln för att organisationer och företag ska lyckas i framtiden och inte gå vilse i träsket av mätsystem där chefen blir till en administratör.
Så, var dig själv. Var ledare. Investera ledarskapstid hos medarbetarna.

 

 

 

 

Ledarskapstips från Freddie Larsson

Då och då på bloggen kommer jag att göra kortare intervjuer med personer som har mycket att dela med sig av ledarskap. Först ut är Freddie Larsson, författare till boken Kan jag så kan du. Freddie är flitigt anlitad föreläsare och mentor. Du kan läsa mer om Freddie på www.freddielarsson.se. Frågan som Freddie fick var följande:
Vilka tre tips skulle du ge till en ny chef utan tidigare chefserfarenhet för att hen ska lyckas med sitt uppdrag?

Tips ett är att du ska behandla dina medarbetare som du själv vill bli behandlad, det är lika enkelt som sant. Att respektera andra för vilka de är. Vi är alla olika och därför har vi alla rätten att bli särbehandlade.
Det andra tipset är att du ska vara dig själv. Som ny chef försökte jag förställa mig som mer tålmodig eller kompetent än jag var i vissa situationer och det slog tillbaka direkt. Man förlorar förtroendet och därmed också ledarskapet ganska snart när fasaden krackelerar. Och det gör den ganska snart.
Det tredje och sista tipset är att du hittar en miljö där dina egenskaper och personlighet efterfrågas. En militär passar sannolikt inte som ansvarig för en frisörsalong. Jag har sett många chefer på fel plats. Jaga således inte vilket chefsroll som helst.

Tre enkla, men kloka tips som är viktiga att tänka på, och precis som Pia Sundhage, i mitt förra blogginlägg, så trycker Freddie på att du som chef ska vara dig själv. Det kan aldrig sägas för många gånger.
Jag har för övrigt köpt Freddies bok och återkommer med en recension på den om några veckor.

Freddie

Vem ska du vara?

Just nu på nattduksbordet ligger Pia Sundhages ledarskapsbok ”Spela på bästa fot – att leda med glädje”. Boken är skriven i dagboksform och med reflektioner till varje kapitel från beteendevetaren och organisationskonsulten Elisabeth Solin. Ett stycke som direkt fastnar är när Pia funderar över vad som är det viktigaste i ledarskapet för henne som ny chef över det amerikanska damlandslaget i fotboll. Det ska nämnas att hon anställs i november 2007 med förväntningen och målsättningen från arbetsgivaren att hon ska leda laget till ett OS-guld i Peking nio månader senare.

Oavsett om du är sugen på, eller redan fått, ett chefsuppdrag så är jag övertygad om att du likt de flesta andra människor tvivlar på om du duger och hur du ska agera för att få acceptans och förtroende i andras ögon. Så även Pia. Hon skriver: ”Det allra viktigaste i ledarskapet är ändå att vara genuin. Visst kan man lära av andra tränare, ledare. Men att klistra på en framtoning som inte bottnar i den egna personligheten är förödande, tror jag. Människor känner när man inte är äkta”.

Forskning visar att ärlighet är den viktigaste egenskapen hos beundrade ledare. I mina är ögon är ärlighet och Pias tankar om att våga vara genuin synonymer. Så våga vara dig själv, både vid anställningsintervjun och när du börjar ditt chefsuppdrag, och låtsas inte vara någon du inte kan eller är.

708931