Hade jag varit megakänd hade det kanske blivit ett stort uppslag i Aftonbladet eller Expressen, men nu är jag inte det, så jag får hålla mig tillgodo med mina egna sociala kanaler.
Jo, jag skriver på en ny bok om ledarskap. Denna gång tillsammans med en person. Vi kommer i höst berätta mer om bokprojektet. Därför tar bloggen ett uppehåll nu på ett par månader.
Trevlig Valborg!
Jag läste i veckan Mårten Nilssons 15 år gamla bok “Coach – om konsten att skapa ett vinnande lag”. Jag återkommer med en mer utförlig recension och vad som de framgångsrika coacherna hade gemensamt (bland annat personliga samtal och vardagssamtal för att leda gruppen). Jag tänkte bjuda på två citat från boken, som mycket glädjande underströk detta med att du som ledare ska utgå från den du är och inte låtsas vara någon annan som jag tidigare bloggat om
“Ledarskap är en unik handling, var och en måste vara sin egen ledare och ha sin egen stil”, Bengt Johansson, fd förbundskapten herrlandslaget handboll med VM- och EM-guld på meritlistan.
“En ledare måste vara sig själv. Den ledare som försöker spela en roll genomskådas direkt”, Conny Evensson, hockeytränare med SM- och VM-guld på meritlistan.
En del skoj på gång i maj vad det gäller föreläsningar.
Jag och min samarbetspartner Matilda Ernfridsson ska den 8 maj prata ledarskap på avslutningen för chefsprogrammet “Morgondagens chef” i Göteborgs Stad. Vi kommer utgå från hur det är att vara ny som chef, bjuda på egna framgångar och dikeskörningar och försöka förklara varför det trots allt är förbannat roligt med ett chefskap.
Den 19 maj är jag inbjuden av Linda Behrmann att prata ledarskap och rekrytering på en nätverksträff för hälsovetare. En nätverksträff som arrangeras av Hälsoakademikerna. Linda känner jag som en mycket driftig och engagerad person och som nu efter avslutad utbildning borde sugas upp av en arbetsgivare som ser vikten av ett hälsofrämjande perspektiv.
Jag ska berätta mer om det i nästa blogginlägg, men jag fick förra veckan en förfrågan om jag ville skriva en text om ledarskap till tidningen Cancervården. Självklart ville jag det! Men mer om det senare.
Glad påsk!
Ps: Bilden är från när jag och Matilda i höstas föreläste på temat Ny som chef inför 90-talet personer under äldreomsorgsdagarna.
Dessa var de tre frågeställningarna:
1. De flesta chefer är ofta lika smarta som sina medarbetare. Hur ska man förhålla sig som medarbetare till att chefen inte är supersmart?
2. De flesta chefer tycks inte använda sig av forskarrön. Vad kommer det sig? Gör du det? Varför /varför inte?
3.Vad tror du är min styrka i det professionella sociala arbetet? Vad tror du är min svaghet? Välj gärna tre konkreta styrkor och två konkreta svagheter
Så här efter träffen kan jag konstatera hur viktigt det är att skapa sig de där andningshållen då man tillåter sig själv att reflektera och inte bara tuta och köra i det dagliga arbetet. Det är fortfarande alldeles för lätt att boka in möten och administrativ tid före det jag kallar för “ledarskapstid”, då du bara finns ute hos medarbetarna utan att det för den delen är ett möte, eller går på en föreläsning på universitetet eller läser en bok på kontoret (eller hemifrån, åh my god!) utan att få dåligt samvete för att det inte är att “jobba på riktigt”.
Efter att de senaste veckorna ha läst ut Pia Sundhages ledarskapsbok och Philippa Davies bok om motivation gav jag mig i förra veckan i kast med Freddie Larsson bok Kan jag så kan du. Det allra första jag gör när jag börjar läsa en ny bok är inte att jag börjar på första sidan. Utan någonstans mitt i, närmare slutet eller att jag dyker in efter 15-20 sidor. Detta gör jag enbart för att få en känsla om boken håller. Om jag bedömer att boken klarar testet, dvs verkar intressant oavsett var jag dyker in i den, så börjar jag först då läsa från första sidan.
Kan jag så kan du klarade testet.
Freddie Larsson utgår från sig själv och sin karriär på ett intressant sätt, främst utifrån att han likt Pia Sundhage inte väljer att försköna sina egna brister och tillkortakommande. Nu är boken långt ifrån fylld av dessa, men jag anser att det inte finns något värre än att läsa en bok där jag känner framgångarna vara så påklistrade att de inte blir trovärdiga. Eller att författaren inte vågar bjuda på sig själv. Så är inte fallet här.
Freddie Larsson använder begreppet Det självspeglande ledarskapet, vilket även var det som Pia Sundhage berättade om i sin bok. Om än med andra ord. Freddie kokar ned det till: ”Det finns bara ett sätt att leda och det är genom att vara sig själv. Att utgå från sina egna känslor, erfarenheter, kunskaper och värderingar. Jag menar att man inte kan styra sitt agerande utifrån särskilda ledarstilar och teoretiska modeller, utan att det är ens känslor, instinkter, och vanor som styr hur man agerar.”
Enkelt, men ändå så svårt.
Freddie resonerar också kring vikten att som chef skaffa sig förtroendekapital hos medarbetarna och att våga använda sig av systemet Management By Walking Around (MBWA). Och här känner jag YES! Precis det som jag också pratar om en i ledarskapsvärld som styrs, bedöms och ska mätas utifrån datasystem och hjälpmedel som man snart måste vara IT-teniker från Indien för att begripa. Freddie Larsson slår ett slag för det ledarskap som jag ser som huvudnyckeln för att organisationer och företag ska lyckas i framtiden och inte gå vilse i träsket av mätsystem där chefen blir till en administratör.
Så, var dig själv. Var ledare. Investera ledarskapstid hos medarbetarna.
Just nu på nattduksbordet ligger Pia Sundhages ledarskapsbok ”Spela på bästa fot – att leda med glädje”. Boken är skriven i dagboksform och med reflektioner till varje kapitel från beteendevetaren och organisationskonsulten Elisabeth Solin. Ett stycke som direkt fastnar är när Pia funderar över vad som är det viktigaste i ledarskapet för henne som ny chef över det amerikanska damlandslaget i fotboll. Det ska nämnas att hon anställs i november 2007 med förväntningen och målsättningen från arbetsgivaren att hon ska leda laget till ett OS-guld i Peking nio månader senare.
Oavsett om du är sugen på, eller redan fått, ett chefsuppdrag så är jag övertygad om att du likt de flesta andra människor tvivlar på om du duger och hur du ska agera för att få acceptans och förtroende i andras ögon. Så även Pia. Hon skriver: ”Det allra viktigaste i ledarskapet är ändå att vara genuin. Visst kan man lära av andra tränare, ledare. Men att klistra på en framtoning som inte bottnar i den egna personligheten är förödande, tror jag. Människor känner när man inte är äkta”.
Forskning visar att ärlighet är den viktigaste egenskapen hos beundrade ledare. I mina är ögon är ärlighet och Pias tankar om att våga vara genuin synonymer. Så våga vara dig själv, både vid anställningsintervjun och när du börjar ditt chefsuppdrag, och låtsas inte vara någon du inte kan eller är.
