Avslutade tisdagskvällen med att prata lite om ledarskap och vägen till ett chefskap på en nätverksträff för hälsovetare. Jag pratade om generationsväxlingen bland chefer och hur omfattande den är och att vi kommer behöva leta på nya ställen efter personer som vill arbeta som chefer. Under kvällen fick jag flera flashbacks från när jag skulle lämna universitetet och ta steget ut i arbetslivet. Ett inte helt enkelt steg. Fördelen för mig var att min utbildning var ”känd”. Jag förstod under kvällen att utbildningen som hälsovetare är lite anonym. Att arbetsgivarna inte riktigt vet vad den innebär. Det var därför glädjande för nätverksmedlemmarna att få lyssna på HR-chefen för SDF Västra Hisingen, Tina Liljedahl-Scheel, och hennes pågående rekrytering av en hälsoutvecklare. Viktigt nytänk, om någon skulle fråga mig.

I annonsen stod det bland annat:
Som hälsoutvecklare stärker du upp HR-avdelningens kompetens med ett hälsofrämjande synsätt. Du ska stödja, inspirera och utbilda chefer till att arbeta hälsofrämjande och kunna lyfta fram konkreta exempel på hälsofrämjande aktiviteter. I uppdraget ingår även att vara ute i arbetsgrupperna för att motivera, inspirera och informera inom området. Du ska vara lyhörd för verksamhetens behov och kunna ge ett kvalificerat stöd på organisations- och gruppnivå. En annan uppgift är att utveckla friskvårdsprogram och implementera det i organisationen.

Förutom att en hälsovetare skulle kunna göra stor nytta på en HR-avdelning så tror jag att vägen till ett chefskap inte behöver vara så lång. För de är drillade i att fokusera på hälsa och kunna identifiera friskhetsfaktorer och läser mycket om det hälsofrämjande ledarskapet.