Inlägg

I vilken ände börjar du som ny chef?

Tidigt i bloggens historia så skrev jag om presidenttal och lära-känna-samtal. Sista tiden har jag tänkt en del på i vilken ordning du ska använda de två verktygen när du är ny som chef.
Jag har alltid pratat om att börja med ett presidenttal och följa upp det med ett lära-känna-samtal och sedan följa upp detta med det årliga medarbetarsamtalet. Men jag börjar omvärdera det lite. Det slog mig när jag läste en intervju med hockeytränaren Per Bäckman (Färjestad, Frölunda, Modo). Han sa följande om hur han började sin nya chefsuppdrag:
– Det första jag gör är att ha ett individuellt samtal med alla spelare för att lära känna dom lite grann. Det kan ju ta ganska lång tid, och i det läget berättar jag inget om mig själv eller hur jag tänker arbeta med laget. När jag har pratat med alla är det dags att presentera dom idéer jag tänker arbeta efter. Då talar jag om vilka värderingar och normer som kommer att gälla i gruppen, och spelarna får också ett kompendium med dom sociala regler som ska följas.

Kanske ska du som ny chef i större utsträckning utgå från vilken arbetsgrupp du har till ditt förfogande och då börja med lära-känna-samtalet och sedan samla gruppen för ditt presidenttal där du pekar ut riktningen och de värderingar ni ska arbeta efter för att nå uppsatta mål? Jag har inget facit, men Bäckmans ord fick mig att tänka till.

Tveka inte att höra av dig om du vill ha stöd med att planera och genomföra presidenttal och lära-känna-samtal!

När Zlatan får ny chef, del 1.

När jag föreläser om att vara ny som chef ritar jag upp en spetsvinklig triangel för att visa vad man behöver för att kunna lyckas som chef. Alla mina erfarenheter och allt det jag läst har kokats ned till den där triangeln där det första hörnet står för relation och det andra för förtroende och spetsen uppåt för ledarskap. Utan relation inget förtroende och då inget ledarskap. Plain simple och inte direkt kärnfysik, men ändå så svårt.

Att få intervjua Zlatan är ju bara att glömma, men jag har lagt lite tid på att försöka hitta gemensamma nämnare hos dom tränare som fått Zlatans förtroende och vad dom gjort. I höstas fick Zlatan en ny chef då PSG anställde Laurent Blanc som tränare. Blanc som var ifrågasatt som förbundskapten under EM 2012 för att han inte klarat av att hantera stora egon. Hur agerade Blanc nu för att få förtroende hos ett av världens största egon? Och kan vi översätta det till ett mer vanligt arbetsliv? Några nycklar får vi i Johanna Frändéns intervju med Blanc i Aftonbladet (17/12-2013)

– Det handlar också om hur man hanterar honom. Jag sa direkt till honom vad jag tyckte, jag sa som det var utan att dölja något eller hyckla. Jag ringde honom innan vi träffades, eftersom han var på semester och skulle ansluta senare, och förklarade för honom hur jag såg på saker och ting, vad som var möjligt och inte, vad jag ville ha av honom. Vi diskuterade med varandra och utbytte åsikter. Man kan alltid säga ”jag är tränare, och spelarna gör som jag vill, passar det inte kan de lämna”, men det går aldrig att jobba så med riktigt stora spelare. Man måste veta vad de tycker om saker och ting, om de håller med eller inte, vad det finns för alternativ, kanske har de egna idéer att framföra.

Något av det viktigaste för en ny chef är hur du börjar och tar dig an ditt nya uppdrag. Jag vill påstå att Blanc gjorde allt rätt här för att hantera Zlatans ego.  Han förekom det möte där du som ny chef ska presenteras för arbetsgruppen och hålla ditt ”presidenttal” (dina värderingar, din syn på ledarskap). Blanc förekom också det enskilda ”lära-känna-samtalet” (drivkrafter och samarbete) som följer efter presidenttalet. Han gjorde allt i ett när han ringde Zlatan.

I nästa del av Zlatan får ny chef tittar jag närmare på hans relation med José Mourinho.