Ro utan åror.

Jag pratade i veckan med en person som nu har arbetat som chef i några år, både inom landsting och kommun. Hen berättade att hens första chefsuppdraget var på en avdelning på ett av de större sjukhusen i västsverige. Jag ska inte trötta ut er med att berätta allt vad hen sa, men ett uttryck fastnade. Och det var hur hen sammanfattade den 1,5 år långa chefstiden. “Det var som att ro utan åror, samtidigt som du skulle ösa också”.
Det är riktigt trist när arbetsgivare inte erbjuder vettig introduktion och vettiga förutsättningar. Vem vill vara chef då? Och hur ska deras generationsskifte bland chefer lyckas?

Avslutar kvällen med att skicka iväg några intervjufrågor till en spännande person som jag haft mejlkontakt med och som vill dela med sig gällande kommunikation för nya chefer. Blir till ett inlägg om några veckor.